Nej jag är INTE gravid!


Fick lite inspirations från acarolinas lista på hur hon trodde att hennes graviditet skulle vara.

Historien om hur jag fick reda på att jag var gravid är ganska rolig faktiskt. Oscar och jag hade inga planer på att bli föräldrar än på ett tag. Vi hade pratat om det men kommit överense om att vänta i ca 2-3 år till. I december 2008 så slutade jag med mina p-piller för att jag tyckte att jag fick massa biverkningar av dem. Planen var att jag skulle byta till ett annat p-medel när jag var hemma i Sverige över jul.

Men.. öppetiderna är ju inte de bästa runt jul och jag han inte med att skaffa några nya piller. Ok tänkte jag, jag fixar det i Mexico istället, vi är ju försiktiga.

Julen 2008 var första gången som Oscars och mina föräldrar träffades, svärföräldrarna följde med oss till Sverige över jul och våra två familjer firade tillsammans. Våra föräldrar pikade oss en massa om att de minsan tyckte att det var tid för barnbarn snart, vi viftade bort det och sa att de allt fick vänta ett tag, tji fick vi!

I alla fall så åkte vi hem från Sverige och fortsatte att vara "försiktiga". jag fick en tid hos min gynekolog i MARS (en eftersökt privat gynekolog) och jag täntke att ja, ja vi är ju ändå bra på att vara försiktiga.

Eftersom att jag hade gått upp en del över jul så började jag träna och gick ner några kilon i vikt i januari och februari. Jag mätte mig med måttband och tyckte att det var lite konstigt att jag blev smalare runt midjan men att brösten hade samma mått som förut, men jag tänkte inte så mycket mer på det utan tyckte mer att det var positivt!

I alla fall så började jag känna mig trött, illamående och yr i början på februari någon gång. Jag tänkte väl mest att jag var lite sjuk, inget att oroa sig över. Men det blev värre och jag blev magssjuk och spydde så jag ringde svärmor och frågade om hon kunde skjutsa mig till en läkare för att få lite medicin utskriven.

Svärmor kom och plockade upp mig samma dag och med i bilen satt hennes ena dotter och hennes två barn samt Oscars mormor. Jag förklarade hur jag kände mig (yr, illamående, trött mm) och mormor Lupita säger direkt "hon är gravid", de andra håller med men jag försäkrar att det skulle vara helt omöjligt.

I alla fall så kommer vi fram till doktorns mottagning, han tar emot mig och jag får först beskriva mina symptom. Efter att jag har gjort det så frågar han såklart  "och det finns ingen möjlighet att du skulle kunna vara gravid", "nej, nej verkligen inte svarar jag tvärsäkert", "fick du din mens i tid" frågar han då och jag svara att "nej den är lite sen men det känns som att jag ska få den när som helst". Hur naiv var jag egentligen?

Medans han undersöker mig så börjar han fråga saker som "har du en metallaktig smak i munnen" (japp), "känner du dig svullen i nedremagregionen?" (japp). Han frågade säkert tre gånger till om jag inte var gravid och jag svarade lika bombsäkert varje gång att NEJ det är jag absolut inte!

Han skrev ut lite mediciner som jag köpte på vägen hem (jag berättade inte för svärmor och följe att doktorn också trodde att jag var gravid) men jag köpte även ett graviditetstest på grund av att doktorn hade insisterat. När jag kom hem så gjorde jag testet det första jag gjorde och gissa vad..? Det låg en liten, liten Emil i min mage!


Ett svagt lila streck var lika med en underbar liten bebis!

RSS 2.0