Jag har alltid tyckt att jag har den perfekta kroppen för barnafödande, det kanske låter knäppt men det är något som jag har tröstat mig med när jag insett att jag aldrig kommer att vara liten och smal. Jag har ju breda höfter som är perfekta för barnafödande (intalade jag migsjälv) så förlossningen eller att amma skulle ju knappast vara ett problem. Förlossningen har man ju fått en del information om, min mamma hade varnat mig för att smärtan skulle vara olidlig men att det samtidigt skulle kännas som en "positiv" smärta (jag återkommer om vad jag tyckte om det..) och jag hade pratat med BM om hur det skulle gå till.. Men..

Jag hade kanske hört något om att amning kunde vara svårt för en del men jag tänkte inte så mycket på det.. JAG skulle ju inte ha några problem med det för jag hade ju barnafödarhöfter och var superfertil, dessutom så var det något som nämndes i förbigående. Så fel jag hade.. Efter att Emil föddes så var amningen en kamp i över tre månader och vi var helt oförberedda!

Efter förlossningen så skulle jag prova att amma Emil för första gången, han snuttade lite på tutten men verkade inte förstå hur man skulle göra. Jag hade liksom trott att det skulle vara enkelt, jag hade ju hört om hur bebisen letade sig fram till tutten och det gjorde han ju också men sen när han väl hade hittat den så funkade det inte. Jag fattade ingenting..

Vi var kvar tre dygn på BB pga tidig vattenavgång (vilket inte var sant men det kan vi återkomma till) och jag lyckades inte få amningen att fungera. Det jobbigaste tyckte jag var att all personal kom med olika motstridiga råd om hur man skulle gör "pressa hans huvud mot ditt bröst", "pressa absolut INTE hans huvud mot ditt bröst", "du måste ta ett tag om hans nacke och hålla honom så här annars funkar det inte" (det gör det visst). Jag hade heller ingen aning om att det är noralt att nyfödda går ner i vikt så jag var helt till mig när han gjorde det. Vi lämnade BB efter tre dygn och det var sååå skönt att komma därifrån, men när vi kom hem så väntade ett h*lvete!!

Saker jag lärde mig av tre dygn på BB:

* Amning är inte bara rosaskimrande och puttinuttigt. Det är SVÅRT!

* Det finns inte bara ett sätt att amma, alla sätt som funkar är bra sätt!


Några tips till blivande föräldrar:

* Förbered er på att det kommer att vara svårt att få igång amningen, de flesta som jag känner har haft något slags problem med det. Om du skulle vara en av de som inte har några problem så får du en trevlig överraskning.

* Det är värt att kämpa för att få amningen att fungera, när det fungerar så är det helt underbart!

* Lyssna på vad personalen på BB säger men försök att hitta ditt eget sätt att amma och slappna av.

* Pappan kan hjälpa till genom att få mamman att slappna av (massage är trevligt) och ge bebisen utmumpad mjölk på flaska ibland. 


Jag och Emil på BB, det ser väl puttinuttigt och harmoniskt ut på ytan..

..fortsättning följer!