När jag blev gravid och vi fick reda på att det var en pojke (i vecka 17) så startade diskussionen om OMSKÄRELSE direkt. Jag sa från början att jag aldrig skulle utsätta min son för något sådant men min sambo ville ju gärna att hans son skulle se ut som honom och ville att vi i alla fall skulle göra lite research angående ämnet. Jag sa ja (mest för att jag visste att jag skulle få rätt)  och vi började leta efter information och fråga olika läkare.

 
Här i Mexico så anses det ohygieniskt att inte vara omskuren och här är de flesta omskurna just på grund av hygienen, inte på grund av religiösa skäl.

I alla fall så började vi leta information om omskärelse på pojkar. Det är faktiskt inte helt svartvitt, FN förspråkar faktiskt omskärelse i områden som har stora problem med HIV/AIDS eftersom att det kan minska spridningen med 60%. Men det var ungefär det enda vi hittade som talade för omskärelse, några nackdelar man kan nämna är att det antagligen minskar den sexuella njutningen för män eftersom månganervtrådar skärs av (det är ju inget man tänker på för sin bebis men man måste ju tänka längre än så). Dessutom så är det inte värt risken, tänk om något skulle gå fel, hur skulle vi någonsin kunna förlåta oss själva. Efter dessa argument så gav min smabo sig som tur är!


Om nästa bebis blir en flicka så kommer diskussionen istället att handla om hål i öronen. Vad tycker ni om det? Här får de hål i öronen redan på BB (annars så kan man ju inte se att det är en tjej...).